The Sunday Post #15 - Vem är jag?

Känner ni att ni har förändrats under corona? Alltså personlighetsmässigt?
Jag hade för ett par månader sedan en lite lättare identitetskris och därav uppkom idén till detta inlägg.


Vem är jag? Vem vill jag vara? Vem har jag blivit? Jag har alltid, eller sedan många många år tillbaka sett mig själv som utåtriktad och social. Jag har haft planer måndag-söndag (och en kväll hemma själv kanske hände var tredje vecka), fanns tiden kunde det hända att jag planerade tre träffar på en dag (träffade någon på morgonen, någon runt lunch, och någon på kvällen). Gick ut varje helg, träffade nya människor ofta och mycket, var alltid öppen och utåtriktade och älskade att vara social. Och allt det har ju försvunnit nu under corona vilket såklart är helt förståeligt. Under det senaste året har jag liksom inte tänkt så mycket på det, funnit mig vid den nya situationen. Men för ett par månader sedan insåg jag verkligen hur den delen av mig hade försvunnit.

Plötsligt blev hemmakvällar det nya, det är väldigt sällan tillfället om att vara social med nya människor har uppkommit senaste året (lite i somras men ändå väldigt sällan). Jag känner mig plötsligt inte alls lika utåtriktad och öppen, planerar få grejer i veckan och om jag inte har något planerat är jag ganska fine med att vara hemma själv. Det är ju så det är nu liksom. Och att den lilla identitetskrisen uppkom, och insikten om att en stor del av vem jag varit har försvunnit går ju egentligen inte att hjälpa i dessa tider. Det går ju inte riktigt att göra en sån stor förändring, att plötsligt tänka "nu ska jag se till att vara lite social igen och planera en spontan utgång med vänner" - det händer ju liksom inte!

Jag saknar att resa utomlands, jag saknar att se fram emot helgen och en planerad utgång med ett stort tjejgäng, jag saknar att kunna vara mer spontan, jag saknar att träffa vänners vänner och lära känna nya. Att kunna gå ut och äta en sen middag, att köra en AW mer än 4 personer, ha roliga kvällar som kan sluta hur som helst. Framförallt det här med att alltid ha grejer att se fram emot och guldkorn i vardagen.

Jag tror det främst handlar om att jag inte riktigt känner mig som mig själv. Jag känner mig inte sådär social som jag brukade, heller inte riktigt lika öppen och utåtriktad! Självklart förändras man som person, man mognar, jag har gått från singel till förhållande, gått från jobb till plugg, från Stockholm till Paris och tillbaka igen. Självklart går man igenom olika faser i livet, men vad jag känner nu är att man inte valt denna förändringen själv. Vad tänker ni kring detta? Kan ni känna igen er eller ser livet likadant ut som tidigare?

Nu känner jag att jag landat lite mer i det igen, just i och med att det inte finns överdrivet mycket att göra åt situationen. Det är som det är just nu och alla är i en liknande situation. Och ja självklart finns det mycket viktigare saker än att kunna gå ut eller lära känna nya människor. Men just detta är utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser. Jag tror även det har stor del att göra med att det varit vinter, tio minusgrader och snö de senaste månaderna. Nu när våren är på ingång och varmare tider är framför oss kommer man ju troligtvis vara mer utomhus, förhoppningsvis mer spontan och vi hoppas att läget blir bättre såklart! Hade varit jättekul att höra era tankar och erfarenheter kring detta!

Gillar

Kommentarer