The Sunday Post

Framgång är något jag i hela mitt liv velat uppnå! När jag var sju år ville jag få mina första noveller publicerade, absolut inte senare än femton år. Och när jag väl var i den åldern kände jag mig så extremt rastlös över tanken att jag fortfarande inte var framgångsrik och hade en karriär. Alltså.. när jag precis hade kommit in i tonåren ville jag redan ha en karriär klar. Haha hur sjukt låter inte det nu när jag tänker efter? Och jag har av okända anledningar alltid varit väldigt rastlös över just detta; att jag inte är framgångsrik, att jag inte har en karriär, att jag gått i skolan vilket varit ett hinder för alla mina planer om framgång då jag hellre vill leva i drömmen i min takvåning på Manhattan.

Just det där med New York och en stor lägenhet med utsikt över, låt säga, Central Park har alltid varit en dröm... en ganska avlägsen dröm egentligen men den har funnits där väldigt länge. Och jag har velat hålla mig sysselsatt, jobba hårt, vara framgångsrik inom diverse områden etc. Men det är egentligen bara någon slags drömbild som låter bra och verkar bra. Som kanske inte har så mycket med verkligheten att göra? Jag har de senaste åren levt efter citatet Success is the best revenge! Tänkt att jag ska bevisa för alla som inte trodde på mig; "De ska få se, de ska få se!" Fast vad spelar det hela för roll egentligen. Vad ska de få se? Att jag lyckas? Då gör jag det plötsligt för någon annan än mig själv.
Jag vet inte riktigt, jag har blivit så himla kluven på senaste tiden, då jag hör hur alla pratar om framgång hela tiden och överallt! Det mesta har börjat låta ganska falskt i mina öron. Framgång hit och dit.. ja men vad är då ens framgång? Att tjäna så mycket pengar som möjligt, att jobba så mycket som möjligt? Självklart är det någonting man får lista ut för sig själv och sin egen del. Det jag verkligen vill göra just nu är att leva ett enkelt liv någonstans i Europa, tillexempel en liten stad i Italien eller Frankrike, och bara skriva och typ ta hand om mig själv haha. Eller resa till Bali och gå yogakurser. Självklart vill jag bo i New York någon gång också inom en snar framtid (aka efter att jag väl fyller tjugoett) men då för att jag älskar staden och inte för att känna någon slags hets över hur framgångsrik jag ska vara. Självklart kan man ha mål och drömmar, men det får inte göra att allt annat känns som misslyckanden om man inte når dit!

Vad vill hon ens säga med inlägget? Tänker kanske ni. Helt ärligt har jag inget bra svar då jag mest bara känner att jag vill skriva av mig. Mest kanske jag vill säga att man inte behöver stressa så mycket, själv är jag bara arton år och varesig man är sju eller tjugofem tycker jag inte ska stressa med något som inte känns rätt. När tiden väl är inte för något speciellt kommer man märka det. Just nu tillexempel känner jag inte behovet att jobba hårt, bli framgångsrik och ha en karriär redan nu... Då måste man lyssna till det! :)

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229