The Sunday Post #11 - Tacksamhet

Jag mår oftast väldigt bra. Visst, lite svängningar i humöret och måendet ibland men i det stora hela bra. Men kan ni också hålla med om att det oftast kan vara någonting som ändå ligger och skaver, även om man mår så bra. Man kanske bara är så bortskämd att trots man mår bra så hittar man ändå något att klaga på. Allt kan vara hur bra som helst... men killen man träffar känns off. Allt kan vara hur bra som helst... men det är för mycket med skola och jobb samtidigt. Allt kan vara hur bra som helst... men man har glidit ifrån en kompis, eller är uttråkad, eller känner sig ensam, eller får inte en praktik/jobb man vill ha. Ni hör, det kan ofta vara ett "men" trots att allting i övrigt känns så bra. Ett exempel är att jag förra året började jobba på Club Monaco som jag velat göra hur länge som helst, och började även plugga. Och reste, lärde känna nya människor och hade massor av roligt för mig - men ändå tyckte jag att något fattades hela tiden och såg det inte som ett "perfekt" år. Är det bara jag eller kan ni känna igen er?

Så ett mål för 2020 skulle vara att verkligen känna mig tillfreds med livet och det är ett mood jag faktiskt känner att jag kommit in i nu. Och jag känner en sån enorm tacksamhet gentemot exakt alla jag har i mitt liv och allt roligt jag får vara med om. Jag blir lycklig över alla fina människor, över den blåa himlen och vårsolen, över all bra musik jag just nu lyssnar på, över alla roliga saker man hittar på, över alla gånger man skrattar och har kul, över alla fina stunder och jag känner mig pirrig i hela kroppen av glädje. Nej men ni hör ju hur jag har blivit? Och det är fantastiskt! Och det bästa av allt är nästan att det känns som att ingenting kan dra ner den känslan. Jag tar så mycket lättare på saker och skakar av mig det snabbare. Förut kunde jag ta mycket personligt och bli orolig eller känna mig otillräcklig av (allt är ju relativt) småsaker. Jag kan tänka typ "hade det här hänt för ett halvår sedan hade jag tagit så mycket mer illa upp" tillexempel. Och det är verkligen så skönt! Jag känner hur jag lever i nuet och inte låter någon/något annat dra ner mig.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag känner så här. Kanske är det något man "övat upp"? Jag var väldigt engagerad i min egna personliga utveckling förra året och rannsakade mig själv totalt så kanske har med det att göra? Kanske har det med den rådande Coronapandemin att göra, att man plötsligt inser vad som egentligen är viktigt? Kanske var det bara jag som fick nog med att klaga på småsaker och "hitta fel" i livet som ju egentligen är väldigt bra? Jag tror hur som helst det är viktigt att komma ifrån begreppet det perfekta livet och att allt måste vara helt rätt och perfekt hela tiden. Allt kan inte vara hundra procent konstant, men bara att man vet om att man har sig själv i alla lägen så är det nog en väldigt bra start. Att känna att man är trygg i sig själv - kanske är det faktiskt det jag känner!? ♥

Gillar

Kommentarer